Kul att få en kommentar på det man skriver, tack för det skönt att höra att det blir bättre. Har precis kommit hem från barnens hockeyträningar passade på att gå ut med hunden medan dom tränad så det känns ganska bra. Tog mig en kopp kaffe och en chocolate cookies (bakade dom i fredags och dom är farligt goda)när jag kom hem och blev genast lite piggare. Mellangrabben var oxå hemma när han skulle ta sin andra kaka så sa jag nej, man får bara ta en dom ska ju räcka till alla. Och så snart han stuckit ut tog jag min tredje...men vad han inte vet har han inte ont av. Ibland funderar jag över hur man vet om man älskar någon det är så lätt att imbilla sig för man vill ju så gärna bli riktigt kär. När min man lämnade mig för ca 5 år sedan blev jag helt knäckt och helt plösligt älskade jag honom över allt annat. Han bodde i Stockholm och var bara hemma på helgerna och av ett misstag råkade jag läsa ett mail från en kvinna som tydligen var vansinnigt förälskad i honom. Till saken hör att han är verkligen inte någon som skulle vänsterprassla han är inte den typen men jag hade ju sagt till honom länge att jag ville att han skulle dra tyckte inte om honom längre vill verkligen att han skulle träffa någon annan så jag blev fri...sen hände detta och helt plötsligt bönade och bad jag honom att stanna kvar hos mig sa att jag verkligen älskade honom och ville ha honom tillbaks...jag tror faktiskt att han funderade lite innan han bestämde sig för henne. Jag stortjöt tänkte att jag skulle aldrig komma över detta. Terroriserade honom ett tag innan jag släppte det, mina stackars vänner fattade ingenting först hade jag sagt att jag inget hellre önskade än att han träffade någon annan sen när han gör det bryter jag ihop. Efter ett par månader lugnade jag mig och när det gått ett tag till förstod jag att det var min rädsla för att bli själv som gjorde att jag betedde mig så jag kände mig bortvald trodde inte att jag skulle klara mig själv. Men faktum var att jag klarade mig alldeles utmärkt själv, jag kom ihåg när en vän sa till mig att hon ville separera men vem skulle då laga ungarnas punkteringar. Man blir beroende skrämmande fort och det gör mig lite rädd. Men känslan när man känner att visst fixar punkteringar klarar att betala alla räkningar ja man klarar sig som sagt alldeles utmärkt. Och nu vet jag inte riktigt är man kär eller är det bara väldigt skönt att äntligen få lite hjälp men tex punkteringarna. Nu ringde telefonen så jag får väl sluta nu.

Är lite förbannad just nu, min yngsta kille tjatar om att han ska in och lana. Betedde sig riktigt illa i ishallen, bara tjatade o tjatade men för en gång skull stod jag på mig. Jag har ju som sagt var lätt att tycka synd om mina barn och har supersvårt att säga nej. Så jag tog inte ens med mina pengar till ishallen för då ska dom ha hela tiden o en tia då och en tia då blir faktiskt pengar till slut. Har precis fått lön och när jag betalt alla räkningar hade jag ca 1500 kr kvar att leva på det blir tufft bara maten går på 1000 kr i veckan och det är ett tag till nästa lön. Nej det blir till att jobba extra nästa helg det värsta är att jag skulle först o främst behöva arbeta in de två dagarna jag varit ledig. Vilken hopplös situation...måste nog be pappa om hjälp vet att dom hjälper mig men lite tråkigt att vara 46 år och inte klara sig själv. Snart ska vi till ishallen igen min yngsta grabb, som just nu sitter och surar i soffan, ska spela. Det är så synd om honom för han har inget att göra dator är sönder och gå ut själv och spela fotboll  är inte att tänka på eller bara ta cykeln och kolla om det är någon hemma är oxå helt otänkbart. Jäkla bortskämda ungar nu är han sur på mig för det är ju mitt fel att han har tråkigt...Nej nu ska jag fortsätta med mitt jagande av spindelväv o spindlar har tagit hela övervåningen och toaletten nu ska jag fortsätta här nere. Sen måste jag fixa lite mat innan han ska spela sen har denna dagen gått, usch sen är det jobb igen är supertrött på mitt jobb speciellt nu när jag fått besked om att jag både är virrig och slarvig och klarar antagligen inte av något annat än att städa. Städa hemma och städa på jobbet....stackars mig, fast jag mår trots allt ganska bra allt kan vara värre det vet jag...har miste ett barn för ca 15 år sedan så jag vet att jag har det väldigt bra, även om jag är trött på mina barn ibland så älskar jag dom över allt i världen. När min lilla kille dog så bad jag till gud om ett under jag tänkte att jag kan leva i en hydda i skogen hela mitt liv bara jag fick tillbaks min lilla älskade kille, men dessvärre hjälpte det inte. Numera är jag inte ens med i svenske kyrkan, inte för att han dog utan av ekonomiska skäl fick faktiskt tillbaks på skatten för första gången. 

Hej

Tänkte att jag skulle skriva lite varje dag, men det blir sällan som jag tänkt nästan aldrig faktiskt. Tog ledigt idag oxå känner det lite som jag gör något jag inte får...men får väl jobba in det när det blir mycket att göra, för tillfället är det faktiskt lugnt. När jag är ledig städar jag alltid fortfarande väldiga diskussioner om spindlar och spindelnät...igår badade min yngsta grabb och då hittade han spindelväv i badrummet jag förstår inte hur folk hinner med att jämt ha det snyggt och välstädat jag vill verkligen oxå ha det så. Jag frågade faktiskt min lillasyster (borde vara tvärt om) hur hon lyckades ha det så otroligt välstädat alltid, jag städar efterhand., storstädar sällan. Ja ha efterhand ??? Men jag kommer faktiskt ihåg en gång när vi pratade i telefon då gick hon samtidigt och dammade persiennerna!!! Att damma persiennerna...ska dom dammas? Har börjat sälja lite lego på tradera, hade min ex vetat det hade han inte blivit glad, men vad gör man inte ska in med medlemsavgifter i hockey 500 kr sen har vi träningsavgifterna 1500 kr för den minsta och 2000 kr för den äldsta sen ska jag betala cuperna en på 325 och en på 650 kr. Igår pratade jag med en kompis om att jag tänkte gå och klippa mig och kanske färga håret för ser för tråkig ut för tillfället, ja gör det du måste unna dig något själv annars går du under, svarade hon. Så jag ringde och beställde tid, ca 20 min efter ringde jag och avbeställde igen. Åkte till Maxi och köpte hårfärg...och de 1000 kr som mina föräldrar lovat att ge mig i födesedag för att köpa något till mig själv går till hockey cuper i stället. För jag vet att när alla räkningar är betalda har jag inte mycket kvar ibland ingenting. Men har bestämt mig för att säga upp lägenheten den är alldeles för dyr 8880 kr i månaden är inte att leka med. Funderar mycket över hur jag ska kunna tjäna pengar men jag antar att det finns inga genvägar man måste jobba jobba och åter jobba. innan sommaren var jag uppe i hur mycket timmar i veckan som helst men pengarna räckte ändå inte. Lite blir det att när jag jobbar sju dagar i veckan har jag sådana skuldkänslor så jag känner att barnen måste ha playstation 3, nya mobiler, nya hockeyklubbor etc bara för att kompensera att jag aldrig är hemma och aldrig kan följa med till några matcher. Dessutom krockar jag bilen med jämna mellanrum eller glömmer att dra handbromsen får fortkörningsböter etc på grund att jag stressar från det ena till det andra och känner mig alltid otillräcklig. Just nu läser jag en bok som heter Sluta kämp - BÖRJA LEVA av Sanna Ehdin en bok som verkligen inspererat mig till att göra något av mitt liv, det är ingen som kommer ett förändra ditt liv det måste man själv göra. Nej nu ringer telefonen så nu ska jag prata i telefon och damma persiennerna.

Hinner jag skriva lite...egentligen inte men gör det ändå. Har kommit hem från jobbet, innan jag stack till jobbet skickade jag ett barn till Limhamn för att spela hockey och en fick sätta sig på cykeln för att spela fotboll. Aldrig kan man följa med måste alltid jobba,  imorgon ska min andra grabb till Helsingborg och spela och återigen får man tigga skjuts. Skulle vilja ge alla som förbarmar sig över min jobbiga situation och alltid försöker hjälpa mig en resa till ett varmt land eller en middag på en fin resturang men pengar är ett verkligt dilemma. Funderar faktiskt allvarligt att anmälla mig till lyxfällan jag struntar i att man blir utlämnad för jag mår skitdåligt över min situation. Men jag har tur som har tre mycket förståndiga och ordentliga systrar som jag vet skulle hjälpa mig och faktiskt har hjälpt mig ett antal gånger. Min mellansyster har hjälpt mig ett par gånger när jag inte kunde betala hyran, men hockeyläger ska ungarna gå på fast det kostar flera tusen . Jag felprioriterar helt klart vill sällan inse att jag faktiskt inte har råd till det. En gång klagade jag för deras pappa då tyckte han att jag fick skylla mig själv när dom har så dyra sporter dom kunde väl orientera eller något sådant. Nä du mina barn skall bli hockeyproffs sen tar dom med sin mamma (som helt har försakat sitt eget liv för deras hockey) till Florida eller något annat trevligt ställe och försörjer mig. Nej skämt och sido, jag tror faktiskt att jag har igen det senare all denna tid o pengar jag lägger på detta. Dessutom tycker jag att det är förbannat kul. Nej nu måste jag fundera lite över vad barnen ska äta...jag är faktiskt utbjuden första gången på väldigt länge så jag får väl gå upp och raka benen. Fast vet inte hur jag ska hålla mig vaken måste vara hemma innan 22.00 för då lägger jag mig, kan nog strunta i att raka benen....

Oj vad håller jag nu på med...är ensam med tre grabbar varav två är aktiva i hockey, innebörden av det vet alla hockeymammor och hockeypappaor oxå för den delen har en springerspaniel som tittar på mig med stora bedjande ögon, är det inte dags för min runda...eller. Har tagit en semesterdag för att jag är tvungen att tvätta all tvätt plocka bort all spindelväv i taket som barnen klagade på i går. När jag frågade min mellangrabb för ett par dagar sen varför han inte tog hem kompisar svarade han. Mamma vi har ju så stökigt, men okej då lovar jag att ha storstädning i helgen vill hjälps åt allihopa...vad säger du om det. Då tittar även min minsta grabb upp och ler, så säger du alltid men det är fortfarande stökigt det blir ju aldrig av du är ju så slarvig. Och sen idag när jag fått ledigt av min chef för att städa så sätter jag mig här och skriver. Igår så sa jag till min chef att jag skulle vilja göra något annat än att bara städa rum, han svarade att ärligt talat Lena så tror jag att du är för vimsig för att klara av att sköta konferenserna. Oj vilket bakslag, jag trodde att jag var jätte duktig och jag vet att jag klarat det alldeles utmärkt. Måste man stava rätt här jag stavar riktigt illa, men detta var riktigt roligt men nu är det dags att börja ta bort spindelväv...det är ju inte klokt att barnen känner så. Kan man skylla på att man jobbar oftast mer än heltid tillbringar minst 4 kvällar i ishallen o helgerna går åt till cuper och matcher. Livet är verkligen en utmaning.

Kram Lena