Kul att få en kommentar på det man skriver, tack för det skönt att höra att det blir bättre. Har precis kommit hem från barnens hockeyträningar passade på att gå ut med hunden medan dom tränad så det känns ganska bra. Tog mig en kopp kaffe och en chocolate cookies (bakade dom i fredags och dom är farligt goda)när jag kom hem och blev genast lite piggare. Mellangrabben var oxå hemma när han skulle ta sin andra kaka så sa jag nej, man får bara ta en dom ska ju räcka till alla. Och så snart han stuckit ut tog jag min tredje...men vad han inte vet har han inte ont av. Ibland funderar jag över hur man vet om man älskar någon det är så lätt att imbilla sig för man vill ju så gärna bli riktigt kär. När min man lämnade mig för ca 5 år sedan blev jag helt knäckt och helt plösligt älskade jag honom över allt annat. Han bodde i Stockholm och var bara hemma på helgerna och av ett misstag råkade jag läsa ett mail från en kvinna som tydligen var vansinnigt förälskad i honom. Till saken hör att han är verkligen inte någon som skulle vänsterprassla han är inte den typen men jag hade ju sagt till honom länge att jag ville att han skulle dra tyckte inte om honom längre vill verkligen att han skulle träffa någon annan så jag blev fri...sen hände detta och helt plötsligt bönade och bad jag honom att stanna kvar hos mig sa att jag verkligen älskade honom och ville ha honom tillbaks...jag tror faktiskt att han funderade lite innan han bestämde sig för henne. Jag stortjöt tänkte att jag skulle aldrig komma över detta. Terroriserade honom ett tag innan jag släppte det, mina stackars vänner fattade ingenting först hade jag sagt att jag inget hellre önskade än att han träffade någon annan sen när han gör det bryter jag ihop. Efter ett par månader lugnade jag mig och när det gått ett tag till förstod jag att det var min rädsla för att bli själv som gjorde att jag betedde mig så jag kände mig bortvald trodde inte att jag skulle klara mig själv. Men faktum var att jag klarade mig alldeles utmärkt själv, jag kom ihåg när en vän sa till mig att hon ville separera men vem skulle då laga ungarnas punkteringar. Man blir beroende skrämmande fort och det gör mig lite rädd. Men känslan när man känner att visst fixar punkteringar klarar att betala alla räkningar ja man klarar sig som sagt alldeles utmärkt. Och nu vet jag inte riktigt är man kär eller är det bara väldigt skönt att äntligen få lite hjälp men tex punkteringarna. Nu ringde telefonen så jag får väl sluta nu.