Hade skrivit innan, men sen kom en kompis och tydligen blev det inte sparat. Vad skulle man göra utan sina kompisar...det är superviktigt för mig och utan dom hade jag nog gått under. Just nu när eknomin är körd i botten o kärleken har tagit slut o när man har tonåringar som struntar i allt utan kompisar o fester och när man har pappor som struntar i sina barn, när kreditgränsen på 10 000 kr närmar sig med stormsteg då känns det bra att ha kompisar som vet hur det är, som är lika fattiga (nästan) har lika jobbiga barn och jobbiga förhållande o som bittert ångrar sitt val av pappa till sina barn. Efter ett tag känns det inte så hopplöst längre men jag måste verkligen ta tag i detta annars får jag sälja mitt älskade hus o flytta till en liten lägenhet...usch. Tänk om man kunde göra som deras pappa bara sluta höra av sig o skylla på att man inte mår så bra men så kan jag inte göra hur jag än mår eller jobbiga än barnen är kan jag ju inte säga att nu skiter jag i detta nu sticker jag. Så nu har jag gnällt färdigt allt kunde vara mycket bättre...barnen är friska o mår bra visst är dom lite jobbiga ibland men jag älskar dom över allt i världen och hade verkligen saknat dom om dom inte varit hos mig så dags att försöka tjäna lite pengar och ordna upp min jobbiga situation.