Gick upp 06.30 och gick ut med Molly (hunden) för att jag skulle köra direkt och träna efter jag kört barnen till skolan. Men känner mig helt slut och körde hem istället, vet inte varför jag gör så , vet ju att jag mår mycket bättre när jag tränar. Måste ta mig ur mitt "tillstånd" känner mig helt slut och varje dag tänker jag ...att i morgon ska jag sen kommer morgondagen och jag skjuter upp det till nästa morgon. Min ordentliga och välbärgade storasyster ringde igår och undrade hur det var, jag säger som jag brukar att det kunde vara sämre. Oxå ett jävla svar, på söndag åker äldsta grabben till sälen det är ett helt gäng som åker, ibland är det så man önskar att man var 18 år istället, fan vad kul att åka iväg så ett helt gäng. Min kompis pratar hela tiden att vi ska åka "all inclusive" till något varmt land. Vilken dröm, men jag säger alltid att kanske nästa år, har sagt det nu i säkert 5 år, tror alltid att det ska bli bättre nästa år men det blir ju aldrig det. Men det är ju ingen som kan göra något åt detta utan jag själv, så nästa vecka ska jag verkligen ta tag i min situation. Min lilla kille som mådde väldigt dåligt när jag tvingade honom att byta skola mår igallefall mycket bättre, kuratorn ringde och sa att dom hade haft sista samtalet idag o gemensamt hade dom kommit överens om att dom inte behövde träffas för samtal mer. Så nu är han tillbaks till sin gamla skola visserligen måste jag köra honom varje dag nu när det är vinter sen kan han cykla. Men det gör jag så gärna bara han mår bra o slipper ha ångest när han ska dit. Någon gång i framtiden hoppas jag att han berättar för mig vad som hade hänt i den andra skolan, men nu vill han lägga det bakom sig o det får man axeptera. Men det är mycket lättare att ha barn som är busiga och hittar på pojkstreck hela tiden än barn som är tillbakadragna och tycker att andra skrattar åt en. Det vet jag eftersom jag har lite blandat blend mina grabbar. Men vem har sagt att det ska vara lätt att leva...varje dag är en utmaning men för första gången är jag allvarligt oroad...kommer allt att orda sig eller...