Min sons dator är sönder så jag kommer knappt åt min men nu stack han till en kompis så nu gäller det att passa på. Har inte varit inne på länge har jobbat mycket så har inte hunnit lägenheten har oxå förfallet helt, jag som faktiskt kommit ifatt lite. Imorse gick hela familj upp 5.45(inte min 17 åring förstås han går sällan upp innan två på helgen)för att åka och spela hockey mellangrabben spelade kl 8 och min lilla kille 9.30 sen körde jag alldeles för fort till jobbet och var där 10.45 jobbade ti 15.00 och sen raka vägen hem. Just nu känner jag bara för en regäl irish coffe (felstavat antagligen) men har lovat en kompis att köra henna kl 18.00 så jag får allt lugna mig lite. Har lite funderingar på att starta en firma en städfirma, har lagt fram mitt förslag till min chef om han skulle vara intresserad av anlita mig. Fördelarna för honom är ju att han slipper betala någon semester och att jag bara är där dom timmarna han verkligen behöver mig, han skulle räkna på det sen får vi se vad han säger. Har jag garanterat 25 timmar hos honom i veckan så tror jag att jag gör det. Har även lagt bud på ett hus får reda på om jag får det nästa vecka...spännande. Imorgon är det tre hockey matcher kul men man får ju inget annat gjort. Snackade men några vänner även dom tillbringar mycket tid i ishallen och vi bestämde oss för att vi måste träffas dricka vin och snacka lite, man behöver det. Mina vänner är superviktiga för mig jag vet att det jag säger stannar så därför kan man verkligen prata om allt.Tror att många gånger tycker inte pojkvänner om att vi tjejer sitter och snackar för mycket. När jag var singel (träffar faktiskt någon nu) då hände det att mina vänners pojkvänner blev förbannade på mig tyckte att jag upptog förmycket av deras flickvänners tid. Jag tror att dom är rädda att vi snackar om dom vilket vi naturligtvis gör. Killar stannar gärna i ett dåligt förhållande dom stannar tills dom hittar någon annan medan vi separerar för vår egen skull vi behöver inte ha träffat någon annan naturligtvis är det inte alltid så. Jag snackade med en killa vars fru en dag kom hem och sa att hon ville separera varav han blev helt chockad. Ändå hade dom haft det dåligt i flera år, sex hade dom slutat med för länge sen. Men separera den tanken hade aldrig slagit honom (gräset är inte grönare på andra sidan sa han) men man kan väl ändå inte sluta leva när man fyllt 40 år. Det finns väl inget mysigare än pirret i magen när man går och väntar på att det ska ringa på dörren känslan av att få en kram av någon man verkligen är kär i, nej lever man i ett känslodött förhållande måste man ta sig ur det livet har så mycket att erbjuda. Läste en insändare för ett tag sen där en kvinna i 45 års åldern som var så stolt över att hon och hennes man fortfarande höll ihop, visserligen levde dom som kompisar. många runt omkring henne skilde sig men dom höll stolt ihop. Nu ett år senare hade även dom separerat och hon hade träffat sin själsfrände och var störtkär kyssar och kramar hålla handen på stan ja helt plötslig kände hon att hon verkligen levde. Jag har människor som står mig nära som jag vet har slutat med all ömhet och är inte mer än lite över 40 men för gudsskull man har ju halva livet kvar och man slipper barnfödande och hela småbarnstiden som förvisso är underbart men som verkligen tär på ett förhållande. Lusten försvinner inte efter 40 år, tvärtom så är det många som hävdar att så bra sex som man har nu när man kan släppa alla krav och bara vara sig själv har man aldrig haft. Usch vad mycket dravell jag skriver måste sluta nu...bättre att skriva lite varje dag än att skriva en hel novell på en gång. Känner att jag är på en liten vändpunkt i mitt liv känns ganska bra, hoppas jag får huset. Nu fick jag ett sms från min kära vän dom kommer snart dags att köra fram taxin. Oj ett sms till från min kära son som frågar när vi ska äta...äta oj det hade jag alldeles glömt. Får väl sticka och handla oxå.