Usch allt känns bara så tråkigt tycker synd om mig själv. Blev inget med huset det blev för dyrt. Och jag vet att jag inte kan bo kvar här stökigt och hemskt är här. Vill bara lägga mig i soffan och äta godis och glömma allt. Känner för att skicka upp alla barnen till Stockholm. En gång sa jag det till deras pappa att nu orkade jag inte med att ta hand om allt längre nu fick han ta över. Men naturligtvis kunde han inte det, det fattade jag väl. Ja naturligtvis förstod jag det men tänk om jag oxå resonerat så. Man är ju faktiskt två om att sätta dom till världen och ibland känns det som jag inte klarar det någotvidare. En gång när min stora kille var som värst kom hem med poliseskort då satte jag mig och stortjöt vid dörren och sa att jag inte klarade mer. Men naturligtvis gör man det, men just då kändes det bara som jag ville dra täcket över huvudet och låtsas som att jag inga barn hade. Nu är det bättre och det har blivit en trevlig ung man av min ligist. Här om dagen sa han, kom du ihåg när jag var så jobbig i högstadiet. Ja vem kan glömma det.Skulle på kalas idag min systerdotter fyller år men jag uteblev pga personliga problem. Just nu är det verkligen jobbigt...brukar aldrig känna så här. Är så vansinnigt trött vill bara gå och lägga mig. Ärligt talat hade jag inga pengar att köpa någon present till min rara systerdotter men det låter ju för hemskt. Min närmaste krets är ganska välbärgade människor dom skulle tro att jag skämtade. När jag sa till min syster att det är många som handlar den 20 för då är det barnbidrag så skrattade hon, nej men snälla du finns det verkligen folk som lever så. Ja jag är en av dom...och det finns många fler. Jag hatar verkligen att inte ha några pengar.