Har tusen saker som jag kan göra...sortera alla kort plocka undan sortera m,m det finns ju faktiskt saker som inte kräver att man ska lyfta men känner mig helt orkeslös. Snart kommer min lilla grabb hem och då tar han över datorn. Han fick den av sin pappa i julklapp...det stod att den var lite min vilket innebär att jag kan ha den när han inte sitter där vilket innebär när han är i skolan. Nu när hockeyn är slut blir det väldigt mycket dator så nu får jag vänta tills imorgon....men då brukar en kompis hälsa på sen tänkte jag följa med min lillasyster till mina föräldrar känns roligare att åka dit när man är fler. Mamma hade ju bakat bullar till mig ska bli gott, funderar på om jag kan duscha idag riktigt, har bara kunnat tvätta av mig innan för såret får inte bli blött, äsch väntar till imorgon.

Känns sådär, fick skäll imorse pga cykelnycklar som jag inte hittar egentligen är det mina barn som hade dom men det är ju mitt fel att dom har dom...är så trött på att få skäll hela tiden, mer o mer börjar jag fundera på om jag ska kolla upp om jag kan få bli utredd. En kompis som är sjuksköterska inom psykiatrin kom och hälsade på i går pratade med henne om det och hon höll med. Även om en annan vän till mig säger att det är lite min charm att jag är som jag är, visst men det orsakar mig många tårar och oerhört mycket bekymmer. Hela mitt liv har jag gjort av med saker alltid varit väldigt stökig varit en orolig skäl som alltid velat göra något annat. Har hoppat från arbetsplats till arbetsplats....barnen brukar säga att jag hela tiden letar efter saker dom tycker även att jag pratar alldeles för mycket. Usch nej idag är ingen bra dag kämpar med gråten hela tiden. Frank Andersson var på TV igår han berättade att han fått ett helt annat liv sedan han börjat medicinera för sin nyligen diagnoserad ADHD, helt plötsligt hittade han saker kom tid hade fått ett mycket bättre liv. Tänk alla som hela mitt liv skrattat åt mig det finns många historier om mig som glatt många när de berättats på kalas och fester visst har jag skrattat med....men har jag tyckt att det var så roligt    

Kändes tråkigt i morse, först hade jag blivit väckt tre fyra gånger i natt av min lilla kille som inte är liten längre...måste nog inse det. Då travar jag in och lägger mig hos honom sen in till mig igen så inte han som ligger där ska bli sur o så håller det på hela natten  och såret gör Sååå ont. Sen ringer klockan och ungar ska väckas mackor ska bres och sen ska det väckas igen för alla somnar om och sen är dom sena och tillslut måste jag sätta mig i bilen och köra...Jag som skulle bli så omhändertagen men nu har alla glömt, diskbänken är full av disk måste gå ut med Molly....alla dessa jävla måsten. Men å andra sidan vet jag att jag bara har mig själv att skylla jag bara passar upp och passar upp har fruktansvärt svårt att ställa krav på andra . Mår nästan dålgt när jag ska be mina barn om hjälp med något jag måste bli bättre på det. Nu ska jag ligga och tycka synd om mig själv sen vet jag att det blir bättre...Och nu är det en kvinna på TV som mitt i livet 40 år gammal med en tre årig son fått diagnosen ALS, ja vad gnäller jag för men ibland måste man tycka synd om sig själv lite, naturligtvis vet jag att det finns många tragedier där ute och att jag är ganska lyckligt lottad...

Ja ha då gjorde man sig till och gjorde en helt ny skapelse...en pasta gratäng med kyckling. Min minsting skulle på bio...och gillar tydligen inte gratänger så värst han vill ha kött och potatis. Okej men min mellangrabb som tycker att vi alltid har potatis och kött tycker om pajer och gratänger...ja ha du ska till gymet okej. Men Wille då...nej han ska grilla med sina kompisar och frågade om dom fick sitta i vårt uterum, klart dom får det är ju lika mycket barnens hem som mitt. Så nu är det en tio stycken där ute som springer ut och in och jag har en stor gratäng som är klar och bara ska in i ugnen. Så jag ringde och bjöd Ola och Krister på mat för jag hatar att kasta mat det känns så slösaktigt funderar på vilka mer jag kan bjuda in. Men det får man räkna med, ibland när jag tror att inga ska äta kommer alla hem gärna med kompisar och då är man helt plötsligt 7 till mat när man trodde att det skulle bli 2 ja det gäller att vara flexibel men jag älskar när det är folk här och är glad att barnens kompisar vill vara här då vet jag var dom är. Ska nog gå och diska upp så jag har det gjort    Solen skiner, härligt

Ja ha då var barnen i skolan och jag ätit frukost Molly varit ute på en minirunda och det känns som jag jobbar riktigt hårt är en kraftansträngning bara att ta sig ur sängen så det inte ska göra ont, är så rädd att mitt sår ska börja blöda igen så ska var extra försiktig de närmaste dagarna. Bara det inte börjar krångla med mina utbetalningar pengarna trillar ju inte in direkt får nog öka min kredit något...måste handla lite mat och jag hatar att låna pengar av syrran igen. Tittade på lyxfällan igår och jämfört med det så är jag inte speciellt illa ute och jag ska ju inte ut o resa för mina pengar eller handla kläder eller någon lyxpryl jag ska äta och tanka bilen. Ska faktiskt ringa och kolla hur snabbt det kan gå...Nu krafsar min lilla hund på dörren och vill in. Är trots allt glad att jag ligger här och inte i någon sjukhussäng och är orolig över vad som kommer att hända, jag har inte cancer utan bara ett snitt på magen så jag ska vara glad jag hade tur det är många som inte har det...

Var tvungen att gå in och ta Willes dator han jobbar ändå fast egentligen borde jag ringt och frågat först. Men varför har alla datorer i min familj utan jag och de två andra killarna har sina med sig. Det är så mycket som behöver göras med jag får absolut inte bära tungt inte damsuga eller städa inget trädgårdsarbete kan inte ens bära tvättkorgen när jag har tvättat. Gjorde det misstaget igår följden blev att såret började blöda igen så nu harjag blivit extra noga det är bara löjligt att tycka att man måste vara så jävla duktig. Ligger och funderar på att börja sticka kanske raggsockar som jag kan ge bort till jul...eller mössor inga stora saker det måste bli klart någon gång. Det har hänt en hel del den sista tiden...min pappa blev dålig fick åka i ilfart till sjukhuset och opereras klarade sig men är absolut inte återställd sen blir min syster rånad av maskerade män i sitt hem bunden och inlåst sen händer detta mig o detta under en väldigt kort period på en månad bara så man hoppas att det lungnar ner sig lite nu. Men vad jag förstått är att jag har en underbar familj som kanske inte visar så mycket känslor utåt men när det verkligen händer något så stöttar dom och hjälper en till 200 % och det är ju det som är det viktiga och som räknas. Ska åka och hälsa på mina föräldrar i veckan mamma ringde till sjukhuset och sa att hon bakat bullar till mig. Två inlägg på samma dag inte illa.

Åkte in till sjukhuset onsdags med fruktansvärda smärtor i magen låg bara och skrek efter massor med morfin lättade det lite men mådde oerhört dåligt. Det visade sig att jag hade en gigantisk cysta på livmodern...man hinner tänka en hel del där på operationsbordet, tänk om den är elakartad och jag inte klarar mig vem ska ta hand om mina tre barn. Men det visade sig vara ofarlig och det kändes lite som en ny start. Min underbara lillasyster ringde och tyckte att jag fått min del av tråkigheter och att hon bara väntar på att något ska hända henne som hon uttryckte det "det har ju aldrig hänt någon riktig tragedi i mitt liv något kommer säkert att hända" men så är det inte vissa drabbas hela tiden medan vissa går helt odrabbade genom livet. Men när jag miste min lilla grabb sa ju någon att man kan inte känna riktig glädje om man inte känt riktig sorg....sen kan man ju fråga sig om det är värt det. Men jag tror att det är bra att livet går lite upp och ner. När jag gick ute i min trädgård när jag kommit hem från min sjukhusvistelse och tittade på alla vårblommorna som kommit så blev jag så lycklig och när jag så att mina tomatplantor vuxit och blivit riktigt stora så kände jag också ett lyckorus. Just nu är Timothy och fixar tee till mig eftersom jag har lite svårt att röra mig så han sa att han kunde fixa frukost till mig....tänk om dom visste hur lycklig det gör mig...jag som är en fruktansvärd curlingmamma, även om jag vet att jag inte gör varken dom eller mig en tjänst genom att passa upp hela tiden det är kanske dags att tänka lite på mig själv också då mår ju faktiskt alla bättre. Till och med min jobbiga tonråing som bara tycker att jag är jobbig sa att han fixar damsugningen nu och att han lovade att hjälpa till...men han var i Köping nu så han kunde inte just nu men när han kom hem på söndag kväll så kunde han nog om jag hämtade honom förstås. Gulliga rara barn vad jag älskar dom...nu ska jag dricka mitt tee det blir det godaste teet jag druckit...